Hösten 2020 var första hösten då jag deltog i hjort- och rådjursjakt, med mitt egna jaktlag. Tidigare hade jag endast jagat rådjur enstaka gånger som gäst.
Under sommarmånaderna tränade jag både hagel- och kulskytte, för att vara förberedd inför höstens jakter. Då jakterna sedan började, deltog jag både i samjakter med jaktlaget och vakjakt ensam. Det var en svår höst, djuren hölls inne i skogarna och ville inte komma ut till åkrarna då det fanns bra med mat ännu inne i skogen. Men alltid nu som då hade någon lyckan på sin sida och fick skjuta vilt under gemensamma jakterna.
Kvällen den 20.10.2020 körde jag ut till jaktmarkerna, för att vaka på hjort och rådjur. Tidigare under hösten hade jag inte sett ett enda djur och då hade jag varit ute ca. 10 gånger på olika ställen. Ungefär 200 meter innan passplatsen ser jag ur bilen en ensam vitsvanshjort hind, som är ute på en gräsåker och äter. Det var bestämt att endast kalvar och bockar fick skjutas, därför fick denna äta vidare i lugn och ro. Jag körde sakta förbi och parkerade bilen längre fram, för att sedan gå vidare till vaktornet vid en annan åker.
Jag lyfte upp skjutluckorna i vaktornet och tittade försiktigt runt mej, ifall det skulle synas andra djur i närheten. Satt mej sedan ner och drack en kopp kaffe och åt en smörgås. Efter detta laddade jag vapnet, som patron hade jag Sako Powerhead II som är laddad med en Barnes TTSX kopparkula. Efter ca. 40 minuter kom hinden som jag såg tidigare, ut till åkern där jag satt och fortsatte äta i lugn och ro. Det var väldigt spännande att sitta och spana på hinden och se vad hon gjorde. Efter 10 minuter försvann hon lugnt in i skogen och jag lämnade och spana på de tomma åkrarna.
Det tog ca. en timme då jag inte såg eller hörde något och det började bli skymt. Plötsligt hörde jag då något rusade fram på åkern brevid och jag vände mej sakta om för att se vad det var. Det var samma hind som hade kommit fram igen. Koncentrerade mej inte på hinden mer, utan jag väntade att något annat djur skulle dyka upp. Hörde igen då hinden rusade fram på åkern ca. 50 meter från tornet. Bestämde mej för att ta en ytterligare titt vad hon håller på med. Då ser jag i dikeskanten en mörk figur som inte var där tidigare, svänger vapnet ditåt och ser genom siktet. Där står en vitsvansbock, höga smala horn och stirrar rakt på mej. Osäkrar vapnet och är redo att skjuta, väntar att han skall svänga till bredsidan. Huvudet svänger på hjorten och den rusar iväg mot skogen. Jag hann inte gör något, säkrar vapnet och sänker ner det. Mitt hjärta tänker rusa ur bröstet på mej, tankarna går runt i huvudet. Var det där nu allt, jag fick inte någon chans att skjuta. Men vilken upplevelse att få se min första hjortbock på nära håll, ca. 50-60 meter.
Det tar inte lång tid då jag ser mej runt om på åkrarna och ser en mörk stor siluett. Flyttar på vapnet igen och ser genom siktet, samma bock med perfekt bredsida. Jag osäkrar vapnet, placerar riktmedlet på hjortens vitala område och låter fingret lugnt klämma om avtryckaren. Det hörs tydligt att det är en träff och hjorten rusar iväg längs med åkern, bakom växtlighet. Ser inte vart hjorten sprang, sitter som förlamad en stund och samlar tankarna. Det var en bra träff, tänker jag för mej själv. Meddelar åt jaktchefen att jag skjutit på en hjort, men vet inte ännu var den ligger eller sprang den vidare till skogs. Tömmer vapnet, packar ihop mina grejer och går ner ur tornet. Går mot skottplatsen då telefon ringer, jaktchefen ringer glatt "jasså du fick skjuta, ligger djuret
?". Svarar att jag inte vet, ser inte djuret ännu.
Det hade hunnit bli mörkt på de ca. 20 minuterna från då jag sköt. Tar fram en pannlampa och går fram till skottplatsen, samtidigt som jag ännu pratar i telefon. Ser rikligt med blod på marken men inte djuret ännu, han frågar ifall det behövs hund för att spåra djuret. Jag går 10 meter och lyser med lampan då jag ser något vitt på åkern, där ligger hjorten. Berättar att djuret ligger och jag kan se det, jaktchefen säger att han tar med släpkärra och kommer för att hjälpa till.
Jag går fram till hjorten, känner hur det pirrar i hela kroppen samtidigt som jag tänker att där ligger min första hjort. Den känslan kommer jag alltid att komma ihåg. Jaktchefen och en till jägare från jaktlaget kommer till platsen efter ett tag. De vet att jag är ny med klövviltsjakt, de hjälper mej och visar hur jag skall ta ur djuret på rätt sätt. Sedan drar vi upp djuret på släpet och kör det till slakthuset. Jag är otroligt tacksam att de är vänliga och hjälper till mig som ny med klövviltsjakt och även som ny medlem i jaktklubben. Det är väldigt intressant och lärorikt att följa med då de mer erfarna jägarna visar hur djuret skall hängas upp i slakthuset och vad allt som skall göras med det innan det lämnas för att hängmöra. En styckningskurs är något jag gärna skulle delta i, för att lära mej vad alla köttdetaljer är och hur det skall styckas. Även vad alla köttdetaljer kan användas till för olika maträtter. Har alltid ansett mej vara mer av en fågel och hagelgevärs jägare, men nog är det väldigt spännande och roligt med nya jakter som nu med klövviltsjakt. Detta är absolut något jag kommer spendera mer tid med i framtiden!
